Känslan som gnager inom mig just nu är obeskrivlig..

Varför känns det som att min "värld" finns i Kalix?
Just idag, tar några av mina närmsta studenten, och här sitter jag,
80 mil ifrån allt.
Vill verkligen att ni ska veta att jag vill ge er alla gratulationer som finns, är innerligt ledsen att jag inte
kunde vara där just nu.
Känns som att någon står och stampar på mig just nu, ångesten äter upp mig inombords.
Och frågan jag ställer mig varenda minut är: " Varför for jag så tidigt?", hade lika gärna kunnat fara senare..

Nåja, ingenting blir bättre av att jag sitter och gnäller !
Hoppas ni får en kanonkväll alla där hemma, ni är guldvärda !:)

Kvällens låt: Usher - Moving mountains







"I've been standing in gas, and you have been the flame."