det kommer en tid i livet då förtroendet och hoppet man har till en person försvinner,
då känslorna når sitt slut och hoppet rycks ur fingrarna på dig..
en tid då man egentligen bara kan göra en sak..
och det är att glömma..



i slutändan då man kollar sig i spegeln kanske man inser att man kanske tog fel vid en korsning,
att bensinen tog slut innan man hann vända om..
eller bara komma underfund med att det är en lång promenad tillbaka..

för i slutet av vägen finns faktiskt...


ingenting.